Tre timmar bra och dåligt

Tjaba!

Godmorgon på er, nu är helgen nära och det ska bli skönt att få ett par lediga dagar igen. Denna vecka så avgörs Engelbrektsturen där jag tänkte deltaga. MTB-SM pågår nu för fullt och medaljer delas ut till höger och vänster. Den enda medalj jag lär få är väl den man får om man fullföljer ett långlopp. Jag brukar dock aldrig ta emot någon medalj efter långloppen längre. Förr gjorde jag det, men jag har ju faktiskt ingen användning av medaljerna och känner att dom kanske kan lägga pengarna på annat än medaljer till alla. Mer prispengar kanske? För de som kör sitt första eller ett av få långlopp så är medaljen säkert ett fint minne, men jag har kört så många lopp nu att det bara blir en i mängden.

Nivån på prispengar i Långloppscupens deltävlingar är för övrigt låg och här var det faktiskt bättre förr.

2014 så körde jag om en sjätteplats i Engelbrektsturen i ett väldigt glest startfält där många namn saknades. Punkterade dock med milen kvar. 2015 så gjorde jag ett av mina bättre lopp dom senaste åren och blev 7:a. I fjol så blev jag 15:e. Det har gått ganska så bra för mig på Engelbrektsturen och jag hoppas på en bra tävling även denna helg. Formen har börjat bli bättre igen efter sjukdomsuppehållet och jag vet att formen kommer stiga ytterligare lite. Kanske att den är på topp under Finnmarksturen eller Cykelvasan, men jag är inte långt borta nu heller. Bara att ge järnet och se hur långt det håller.

Igår kväll var jag ut och körde andra passet för dagen. Först Le Peloton på morgonen och sedan tre timmar på kvällen. Kan väl säga att sista timmen där var energinivåerna rätt låga... Med nya, fräscha, däck på hojen så bestämde jag mig för att försöka vara rädd om dom idag och inte tokgasa utför eller ta dom allra stenigaste stigarna. Men så kör jag Hallon och Blåbär i Källviken på slutet och drar en punktering på bakdäcket efter drygt två timmar. Ett hål på dryga halvcentimetern som inte tätningsvätskan kunde laga. Inte direkt någon humörhöjare!
Även om benen kändes ganska sega efter morgonens träning så testade jag benen i ett par backar. En kort på dryga halvminuten och en tvåminutersbacke. Tog personbästa i bägge faktiskt där den längre (Källslätten klättringen) givetvis också var den bättre värdemätaren. Har inte direkt gasat där en miljon gånger, men alltid skönt att känna att benen fungerar.
Överlag en tur på fina stigar, hittade något nytt också men det ledde ingenstans vettigt utan jag blev mest lerig och frustrerad. Kringelikrokade lite på slutet och fick klockan att passera tre timmar innan jag öppnade dörren hemma igen.

Gott pass ändå!

Bild från turen igår kväll.

Om ni vill se hur det gick till på Engelbrektsturen i fjol så kan ni göra det via min video från loppet:


Å så lite siffror från gårkvällens pass: