Image-map Startsidan Startsidan Startsidan Presentation Länkar Kontakt Sponsorer Övrigt

2016-03-31

Kompiskampkatastrof och racerpremiär!

Morrn!

Vaknade upp och kände mig tjock, klen och trött. Inte den bästa kombinationen för att prestera i cykel direkt. Kände mig liksom svag och darrig i benen men vågen visade att jag var allt annat än undernärd (+9 hekto sedan igår). Denna morgon skulle jag ju kompiskampa så jag drog i mig en liten men högoktanig frukost. Tänkte att allt skulle släppa då.
Värmde upp och kände mig rätt sprättig ändå. Hög kadens och bättre skalle.

Sedan började själva maxtjugan och jag kände direkt ett motstånd i benen. Kul. I minut ett av tjugo. Pulsen rusade och benen blev snabbt och säkert mer stumma. Efter fem minuter gav jag upp. Låg på strax under personbästa och kör man vid sitt absoluta max så är det väl (för) tufft ibland. Idag var det alldeles för tufft.
Klen farbror på testcykel.

Bytte om och klev ut till två grader och duggregn. Dags för racerpremiär! Som tur var så slutade det regna efter bara någon minut. Men känslan av att vara fet, kass och ur form höll i sig hela vägen till jobbet!
Att tröstäta hjälper nog inte fetto-känslan, men det borde i alla fall ge mer pang i buggarna.

2016-03-30

Uh-oh!

Godmorgon!

Det var längesedan jag bjöd på en bussbild, väl? Igår kväll så hade jag en tanke om hur morgonens blogginlägg skulle bli, men så i morse så vaknade jag en och en halv timme senare än jag tänkt mig. No time for skriva blogginlägg hemma alltså.
Ingen fara på taket med jobbet eftersom vi har flextid, dessutom fick jag ju sova nästan åtta timmar i natt och det är ju guld värt.
Idag och imorgon har några av oss utbildning på jobbet. Ser faktiskt inte fram emot det, men det är väl som det är med träning ibland. Bara att bita ihop!

Ni vet hon den unga belgiskan med en motor i ramen på cyclocross-VM? Femke Van den Driessche heter hon och hon har valt att inte försvara sig hos UCI utan har istället erkänt att det var hennes cykel och meddelat att hon lägger av med sporten.
En sak jag stör mig riktigt mycket på är att hon någon vecka senare var med i en löptävling över 10 kilometer där hon blev trea. Hon är väl fortfarande tillfälligt avstängd?! Svårt med motor i löparskorna förvisso, men det hade ju varit smakfullt om hon kunde låta bli den organiserade idrotten ett tag...
Anledningen till att hon meddelade att hon slutar med cykel är antagligen för att undvika avstängning, men det där hoppas jag att UCI struntar i.

Nu när jag åker buss så klev det på en man som skanderade "LIF LIF LIF". Matchdag idag i Tegera Arena, Leksand mot MoDo i deras sjätte match. Leksand måste vinna, annars är det över. Skönt att masarna redan börjat värma upp, för i kväll blir det draaaaag!

2016-03-29

55:55

Hej cykelvänner!

Så skönt det här med att cykla utan dubbdäck. Istället för att åka på typ 1:05-1:10 så tar cykelpendlingen nu ungefär 10 minuter mindre tid i anspråk. Ungefär den skillnaden är det alltså mellan dubbdäck och att köra odubbat. Det är jättestor skillnad. Kanske inte var så konstigt att jag blev så trött av mitt distanspass med juniorerna här om helgen då...

Hade lite medvind nu på hemvägen också och sånt tackar man ju inte nej till efter en lång dag på jobbet. Jag skulle inte vilja sträcka mig så långt som att säga att man alltid skulle ha medvind, men nog skulle jag kunna tänka mig att ha det lite oftare än vad som nu är fallet.
Det blev 136 hjärtslag i minuten och 195 watt.

När det gäller Kompiskampen och min planering för den närmsta tiden så har jag nu möblerat om lite och klämt in det på torsdag morgon innan jobbet. Det lär ju bli intressant. Dessutom så är det ju den sista mars då, så det är vinna eller försvinna som gäller.

När det kommer till de jag coachar så har de fått och besvarat ett antal frågor via ett frågeformulär som jag skapat. Idag så skickade jag iväg ett nytt formulär som fokuserar på deras målsättningar. Det är ju målsättningarna som liksom ligger till grund för hur vi gör allt annat.

Fick två inbjudningar med posten idag. Alltså analoga inbjudningar! En till ett cykelevenemang och ett till ett annat event med kopplingar till cykel även om det inte handlade om cyklar. Svinskoj! Alltså det är ju kul att få via mejl också, men papper är väl någonting extra?

Nu ska Frida och jag duscha, hare!

Hempendlardata:

Tempopendling före frukost

Först: i med lite Rullalätt i däcken.

Sedan var det bara att kötta.

Just precis. Rubriken säger väl egentligen allt som behöver sägas i det här inlägget. Tempopendlade idag, även om det bara var längs ungefär halva sträckan som jag tog i. Ska väl utöka sträckan så småningom är det tänkt. Det hela kändes sådär, men skönt att få blåsa ur systemet något direkt på morgonen. Effektkurvan dalade under hårdkörningen tack vare en optimistisk öppning...



Update: Jobbet bjuder på frukost:

2016-03-28

Tips från coachen

När det står vila i träningsprogrammet: VILA!

Försök inte köra Kompiskampen och ta rekord med 10 watt, det finns en anledning till att det står just "vilodag" i programmet. Slut på meddelandet.

Maxtestet på Lasse gick bra och det var egentligen då jag började tänka på att kanske försöka damma av den där Kompiskampen ändå... Blev ju inspirerad av att maxa på testcykel. Än är det några dagar kvar på mars, så jag kan kanske klämma in ett sista försök på kompiskampen innan månaden är över. Men det lär nästan bli tidigt på morgonen då. Kämpa!
En bild från Lasses test.

Det bästa med maxtest...

Det måste väl ändå vara att se andra genomföra dom? Idag ska jag få göra det då Lasse kommer hit för att köra ett andra maxtest i Öijer Testcenter. Källar'n, alltså. Han var här den 28:e december också så nu ska han se om han blivit något starkare.

Bild från 2012 då jag lät några se på när jag körde maxtest hos Aktivitus på Sweden Bike Expo.

-----

Läste på internet i morse att den 25 år unga Wanty-Gobert cyklisten Antoine Demoitié dog till följd av dom skador han fick under gårdagens Gent-Wevelgem. Antoine var en av fem som föll i en vurpa och tyvärr så blev han i samband med det också påkörd av en av motorcyklarna som följer tävlingen. Han är inte den första som dör under en cykeltävling och lär tyvärr inte heller bli den sista. Han är absolut inte den första som blir påkörd av ett följefordon under en cykeltävling heller, men förhoppningsvis så börjar nu UCI jobba mer aktivt för att han ska bli den sista. Det har varit väldigt många incidenter mellan cyklister och fordon den senaste tiden...
Alla tankar går givetvis till Antoine's familj och vänner en dag som denna.

-----

Jag kollade Criterium International, Katalonien runt och Gent-Wevelgem igår. Tack vare Eurosport, inspelningsbar box och YouTube. Slutetappen på Katalonien runt blev en högintensiv upplevlse, riktigt kul att se och betydligt bättre avslutning på ett etapplopp än dom där champagnefrukostarna på någon aveny.
Härligt att få se Peter Sagan vinna iförd världsmästartröjan på G-W också, det var han verkligen värd!

2016-03-27

Som en kalv på grönbete

Hemmastigen på kullen där vi bor.

Idag cyklade jag distans utomhus. På MTB. I skogen. Eller tja, det mesta var i skogen i alla fall och det var ju riktigt härligt. Jag började med att snurra runt på hemmastigarna i 15-20 minuter, sedan drog jag vidare till Jungfruberget. Körde runt lite där och bestämde mig för att köra andraslingan på Långa Lugnet. Det gick ju både bra och dåligt. Kan väl konstatera att det än så länge är snöfritt i vissa områden, men inte överallt.

Skogsväg på andraslingan.

När jag hade harvat mig igenom det mesta av andraslingan så körde jag asfalt i typ 40 minuter innan jag svängde av vägen och in på Långa Lugnets förstaslinga. Körde sedan en bit på den också. Det är ju alltid bra att träna lite på hemmabanan. Precis som man inte vinner E3 Harelbeke enbart på watt-siffror så vinner man inte heller MTB-tävlingar med watt-siffror. Att kunna tävlingsbanan utantill ger en klar fördel och den vill jag ha när det är dags för Långa Lugnet den 28:e maj.

Idag kändes det faktiskt ganska bra i skogen. Det var ju blott mitt andra pass i skogen detta år men jag känner mig ändå ungefär lika bra som jag var i typ juni i fjol. Då hade jag tre säsonger med fokus på landsvägscykling bakom mig, en vinter där jag körde cyclocross som vinterhoj och bara något enstaka skogspass innan säsongen drog igång.
Kan helt ärligt säga att jag var riktigt dålig i skogen i början av förra säsongen.
Nu har jag istället kört en säsong med MTB-fokus, i höstas så höll jag igång MTB-cyklingen så långt in på vintern som det var möjligt och dom pass jag har cyklat utomhus i vinter har uteslutande varit på min MTB. Så, jag går liksom in i säsongen med en bättre MTB-grund. Det kände jag idag. Så oavsett om jag är starkare eller ej, så borde jag i alla fall vara en bättre MTB-cyklist denna säsong.

Hade närkontakt med ett träd idag... Hade en smula tur och en stor dos skicklighet som höll mig på cykeln trots den ganska rejäla smällen. Det gick ganska fort, som ni kanske kan ana med tanke på underlaget och skadan på styret.

Om man vill utvecklas när man tränar så måste man pressa sig själv och prova nya saker. Samma sak gäller ju den tekniska förmågan, kör man bara komfortzon så utvecklas man inte. Därför körde jag så fort att jag tappade linjen och touchade trädet...
En annan positiv sak från idag var att jag hoppade över en stock som jag aldrig hoppat förut. Åkte förbi den flera gånger förra säsongen och tänkte att den kanske skulle kunna gå att hoppa, men att den såg för hög ut för att jag skulle vilja prova. Idag bara hoppade jag.

Skogssjälvförtroendet på topp!

Lite blandat om cykelsporten just nu

Hej cykelvänner!

Vaknade upp och trodde jag hade sovit skitlänge i natt och att Frida sovit skitlänge och så vidare. Insåg en stund senare att det bara var en så kallad falsk sovmorgon. Also known as ändring till sommartid.
Fick ändå ihop över medel med sömn så det var en bra natt, trots justering av klockan. Tyvärr så är det bara i natt och igår natt som jag sov som jag önskade, resten av veckan låg jag under sju timmar och snittet för hela veckan landade på 5:50.

-----

Igår så skrev jag ju om vad som krävs för att vinna E3 Harelbeke. För att undvika missförstånd så vill jag bara poängtera att jag inte tror på något vis att det räcker med att kunna dra Kwiatkowskis watt-siffror i utbrytning och attacker för att kunna vinna så stora tävlingar. För då skulle vi ha många svenska proffs.
Bland annat så skrev jag ju att Kwiatkowski drog 303 watt i ungefär 40 minuter på slutet när han och Sagan var i utbrytning. Som en liten jämförelse så har jag dragit 301 watt i en dalacup-tävling som pågick i 76 minuter och om man bara kan jämföra watt-data rakt av så borde jag väl köra i ett World Tour-lag snart? Åtminstone i ett Pro Continental-lag kan man ju tycka. Cykel är en väldigt komplex sport, även om det inte krävs mycket teknik för att cykla.

-----

Igår så läste jag på SVT om att Mekseb Debesay bröt E3 Harelbeke och körde sedan fel när han skulle tillbaka till hotellet. Han cyklade vilse helt enkelt men fick mat och dusch hos ett cykelfan innan han senare kunde cykla tillbaka till hotellet. Totalt fick han ihop 240 km cykling trots att han klev av loppet efter 180 km.
Kul att den där typen av rapportering får plats hos SVT och inte bara resultat/doping-artiklar. Anledningen till detta är att den mycket insatta Malena Johansson nu skriver en del åt SVT. Tidigare jobbade hon med cykelrapporteringen åt Eurosport, innan de bestämde sig för att lägga ner sin verksamhet.
Ni hittar SVT's läsvärda cykelartiklar här: http://www.svt.se/sport/cykel/

-----

Den 22-årige Daan Myngheer släppte kontakten med klungan under Criterium International, till en lagkamrat hade han sagt att han inte mådde bra. Sjukvårdarna tog hand om honom på plats och i ambulansen så fick han en hjärtattack.
Daan är just nu i koma, men läget ska vara stabilt. Läs mer här.

-----

Idag körs Geng-Wevelgem, tyvärr sänder inte Eurosport loppet, så ni får kika på livestream från Gent-Wevelgem istället. Start för sändningen är 14.20.
Eurosport sänder dock mycket cykel idag. Först Katalonien runt med start 12:30 och direkt efter det Criterium International med start 14:20. Mycket cykel att hålla reda på idag!
Vill ni läsa på lite inför Gent-Wevelgem så har INRNG i vanlig ordning gjort en bra preview.

-----

Igår så vann Thibaut Pinot ett tempolopp för första gången. Det var på den 7 kilometer långa (korta) tempotetappen i Criterium International. Pinot har länge varit ett av Frankrikes stora framtidshopp då han visat att han är en fenomenal klättrare. Tyvärr så har han saknat förmåga på tempolopp, positionering i klungan samt teknik utför för att kunna hävda sig på dom större etaploppen. Kanske är han nu på väg att bli den där mer komplette etapploppsåkaren? Här kan ni hitta lite ord och resultat från tempoloppet som Pinot vann: http://www.cyclingnews.com/races/critrium-international-2016/stage-2/results/

-----

Om ni vill läsa mycket om utmattningssyndrom inom utralöpning så är detta läsvärt: http://www.outsideonline.com/1986361/running-empty

-----

Fantastisk stämning i Tegera Arena igår och Leksand lyckades kvittera matchserien mot MoDo, så nu står det 2-2 i matcher i direktkvalet till SHL. MoDo var egentligen det bästa laget, men Leksand gjorde flest mål och det är ju det som räknas i slutändan. Lite som att det inte är flest watt, utan den som korsar mållinjen först som vinner cykeltävlingar...

Själv så älskar jag ju den psykologiska biten i sådana här matcher. Jag menar, hur kan ett lag som MoDo som först vinner med 5-0 och 4-0 och agerar helt överlägsna, sedan förlora två raka matcher mot samma lag med 1-2?  Matchserien såg ut att bli en promenadseger för MoDo, men nu är det en helt öppen historia.

-----

Ja, det där blev ju lite allt möjligt om allt möjligt. Gillar ni den här typen av blogginlägg? Halva dagen har ju gått nu och jag vet faktiskt inte riktigt hur jag ska träna idag. Planen igår var Kompiskampen och distans, men jag får nog justera den planen något...

2016-03-26

Mot Tegera Arena!

Vi får hoppas att det går lite bättre denna gång, än det gjorde senast vi var där. Då blev det 0-4...

Eftersom Leksand lyckades vinna förra matchen borta i Ö-vik så står det nu 1-2 i matcher. Efter kvällens drabbning så står det ju antingen 1-3 eller 2-2. En jäkla skillnad det så vi håller tummarna och hejar på från läktaren idag.

Grej of the day här hemma var promenaden på knappa 3 km till affären för att handla lite och sedan knallade vi tillbaka. Eller det var ju bara Ronya och jag som gick. Frida satt i vagnen och övriga två i sällskapet cyklade.
Fint väder och tvåsiffrigt på termometern, härligt!

Idag har jag vilat, som planerat. Imorgon blir det nog kompiskampen och distans om jag har lite tur. Pepp!

Nä, dags att dra till ett slutsålt Tegera Arena nu, heja Leksand!

Vad som krävs för att vinna E3 Harelbeke

Så här såg Michal Kwiatkowski's segerlopp igår enligt hans Strava-data. Se Michal's Strava-fil här om ni vill kika närmre: http://www.strava.com/activities/526548588/analysis

Från när Michal och Peter Sagan attackerade och fram till målet så snittade Michal 303 watt i drygt 40 minuter. Långt ifrån omänskligt, även om det såklart är jobbigt att slänga in sådär efter drygt fyra timmars tävlande i en semiklassiker. Under själva attacken så spenderade han 544 watt i en och en halv minut. För er som gillar w/kg så väger Michal ca: 68 kilo.

Det hade varit lite intressant att se Fabian Cancellaras effektdata från loppet eftersom han fick problem med cykeln när han låg i den lilla tätgruppen som var kvar och fick vänta nästan 2 minuter på ny cykel. Detta eftersom klungan var i småbitar och servicebilen var långt borta när han blev tvungen att stanna. Efter 36 kilometers intensiv jakt med hjälp från diverse lagkamrater där han körde ikapp och ifrån grupp efter grupp till att han anslöt till täten igen. Bara några hundra meter innan Michal och Peter attackerade....
Fabian kunde ändå sluta på en finfin fjärdeplats i loppet och stod helt klart för tävlingens prestation.

Följer ni några proffs via olika appar/sociala medier och vilka rekommenderar ni i sådana fall att man följer?

Vill ni se hela loppet så kan ni göra det här:

2016-03-25

Norlingberg x 10

Hej!

Först vill jag bara passa på att tacka för alla peppande kommentarer och meddelanden angående det där jag skrev om tidigare idag. Det värmer!

Idag strax efter lunch så stack jag iväg för att köra backintervaller. Som rubriken säger så körde jag i Norlingberg och det blev tio vändor upp. Backen är ungefär en kilometer lång och med en snittlutning på ca: 10% så förstår ni kanske att den är tuff. Norlingberg ligger lite knappt fem kilometer från där jag bor, så det passar rätt perfekt att värma upp dit, köra i backen och sedan rulla ur benen på väg hem. Det var lite snö på vägen, speciellt sista 200 meterna, men det var inte så mycket att det störde. Jag blev faktiskt positivt överraskad när jag kom dit för jag hade förväntat mig en kombination av avgrundsdjup tjällossning och glaciär på vägen. Men det var ju fullt åkbart!

Så här blev puls- och höjdkurvan för dagens pass:
Skrapade ihop 1139 höjdmeter på en och fyrtio.

Här har ni data från mina intervaller, såg till att hålla mig under mjölksyratröskeln på dom nio första men i den tionde så fläskade jag på lite mer.

Innan dagens pass så bytte jag tillbaka till sommardäcken, vilken enorm skillnad det blev!

På väg till backen, halvvägs ner för backen och vändpunkten nere i botten av backen.

Riktigt nöjd med passet och skönt att få köra lite kvalité utomhus. Skrapade ihop lite drygt 51½ minut backintervalltid och känslan var bättre än väntat. Det här lär jag göra om!

Dagens träning i sin helhet:

Cancer i familjen

Alla känner till cancer, nästan alla vet någon som har blivit drabbad av denna sjukdom och det påverkar i princip alla oss någon gång i livet. Jag brukar ju mest hålla mig till cykel i den här bloggen även om jag då och då blandar in familjelivet. Det är väl sällan några tyngre inlägg här utan det är liksom mest bara vad vi gör om dagarna. Men nu vill jag dela med mig av det här väldigt jobbiga också, eftersom det såklart påverkar oss hela tiden just nu.

Om vi backar tillbaka bandet lite längre så har min svärfar fått en allt sämre hälsa. Han har väl kanske aldrig varit något hälsofenomen, men  slutet på förra året började det plötsligt bli väldigt mycket sämre. Det har visat sig att man var tvungen att genomföra en operation i ryggmärgen och han har nu viss förlamning och svåra nervsmärtor.
Min fru och hela deras familj har givetvis varit väldigt engagerade i hans vård och försökt hjälpa honom på bästa vis. Givetvis är det väldigt jobbigt när familjemedlemmar blir svårt sjuka, det behöver jag väl inte ens skriva. Så det har liksom varit en tuff vinter för alla inblandade.

Så för ett tag sedan så var min svärmor, familjens mormor, nere i sitt hemland Iran på besök. Därifrån fick vi plötsligt besked om att något var allvarligt med hennes hälsa. Man hittade en tumör. Hon var ju ändå på benen och så och flög hem ett tag senare, precis som hon ändå skulle ha gjort. Min fru åkte ner till Stockholm när hennes mamma kom hem igen. Raka vägen till sjukvården för vidare undersökningar.
Tumören satt i hjärnan och den har man nu opererat bort (eller det mesta av den i alla fall). Den var jättestor och det visade sig vara en aggressiv och elakartad cancerform som hon nu lever med. Som alla i hennes närhet nu lever med.

Tuffa besked givetvis och ni kanske har lagt märke till att Ronya är i Stockholm ganska ofta nu för tiden och jag sköter det mesta här hemma i en större utsträckning än normalt. Nu vet ni varför.

Det är så himla svårt att sätta ord på känslorna just nu. Alltså, ingen har ju dött. Alla lever. Men ändå så lever vi med döden.

Min fru, hennes syster Nasim och svärmor Sara (Sara är hennes svenska namn, egentligen heter hon Zohreh, men det brukar vara lite för svårt för oss svenskar att uttala) tillsammans med alla hennes barnbarn.

Så just nu har vi alltså två stycken i familjen som är allvarligt sjuka, bägge Ronyas föräldrar.
I tisdags fick Sara sin första strålbehandling, i onsdags fyllde hon 66 och hon kommer aldrig att bli 67. I alla fall inte om man ska tro läkarna, och dom brukar veta vad dom pratar om.

Barnen hjälper ju faktiskt till nu på det viset att det blir tydligt att livet aldrig stannar upp, inte ens för en dödlig cancer. Man måste ändå fortsätta att sätta ena foten framför den andra och gå framåt. Vi lever och det gäller att ta vara på livet.

Min fru Ronya hade en blogg förut som hon sedan satte lösenord på. Nu har hon börjat blogga lite igen och om man vill läsa om den delen av livet i familjen Öijer som inte innehåller pulsgrafer och svettselfies så kan ni ta del av den här: http://nouw.com/ronyaponya

2016-03-24

Här är en av de jag ska coacha

Hej och god afton!

En ganska intensiv dag går mot sitt slut. Men än har jag träningen kvar, har ju vilat i två dagar nu och där någonstans går min smärtgräns innan jag måste träna igen. Har fått justera planerna för denna vecka så den lätta veckan får ett ganska intensivt slut. Har just nu planer på att köra Kompiskampen på söndag. Följt av distans. Det kommer bli skoj...

Idag gjorde Ebbah tävlingspremiär i ridsportens värld genom en omgång av Mulle-hoppning. Hon gjorde det givetvis bra med minutiösa förberedelser och kunde banan utantill långt innan vi ens åkte dit. Att hästen var lite vrång och lat gjorde liksom inget, nu är premiären överstökad och jag behöver bara köpa hästtransport och börja kika på tävlingshästar antar jag...

Såg ni MoDo-Leksand i kväll eller? Så himla gött med seger och liv i matchserien igen efter två bottennapp. Nu känns det plötsligt väldigt gött med fyra biljetter till lördagens match i Tegera Arena!

En av de jag ska coacha mejlade idag och skrev att den och jag kan köra helt öppna kort även utåt. Det blir alltså inget hemlighetsmakeri där och vem den personen är kan ni läsa mer om i det här blogginlägget där den skriver om att jag ska coacha den.

Yes, det var väl allt för i kväll det. Förhoppningsvis så kan ni läsa om ett träningspass imorgon bitti/förmiddag någon gång. Vi hörs då!

6 timmar med e-post

Min lilla påskkärring. Jag har stått för sminkningen och är mäkta nöjd. Kanske ska bli en sådan där make up artist, många andra bloggare jobbar ju mycket med inlägg om smink...

Hektiskt morgon där jag vaknade ruskigt trött, sedan var det jympakläder, blöjbyten, frukostar, påskkärringar och barn med ont i magen och andra barn som skulle lämnas på skola och dagis.
Men nu har jag landat hemma i soffan igen. Frida är frisk, istället är det Filip som är sjuk nu...

En anledning till att jag var sådär trött i morse var för att jag spenderade sex timmar med att skicka e-post igår. Alla 95 som mejlat om coachning fick svar och jag gjorde inget standardsvar som jag skickade till alla, utan jag läste igenom det dom skrivit en gång till och gav alla ett eget svar. Känns ju bäst så även om de allra flesta fick samma typ av besked som grund. Lite tråkigt dock att mina svar blev så korta när många faktiskt hade skrivit jättemycket till mig. Men 6 timmar fick ju räcka...
Några hade jag svarat under eftermiddagen och när barnen gick och la sig vid nio så började jag svara resten. Var klar med det strax efter två i natt och klockan sju vaknade jag i morse. Hej, Trötthet!

När det kommer just till sömn så vet ni ju att jag försöker sova mer nu för tiden och jag tycker faktiskt att jag gjort ett bra jobb där jag höjt antalet sömntimmar denna vinter. Även om jag ganska sällan når mitt mål om 7 timmar i snitt per natt under en veckas tid. Kost- och träningsgurun Jacob Gudiol skrev här om dagen en artikel på sidan Tyngre om en ny studie som visade på sambandet mellan lite sömn och risken för förkylning. Kan vara värt att tänka på för er som ofta är förkylda, eller sover lite. Läs hela artikeln här: http://tyngre.se/artiklar/foer-lite-soemn-och-risken-foer-att-aaka-paa-en-foerkylning/ Den här bilden sammanfattar dock hela artikeln väldigt tydligt:

Nu blir det en stadig frukost här hemma med gårdagens fynd, har inte sett någon forskning som backar upp detta, men tror att vörtbröd minskar risken med förkylning med upp till 99%!

2016-03-23

Nu har jag valt vilka jag ska coacha

Hej!

Det har varit tufft att gallra ner, men nu är jag äntligen klar. När jag ställde frågan om någon av er ville bli coachad av mig så tänkte jag att det skulle vara olika nivåer av motionärer/veteraner som skulle höra av sig. Men det blev ju allt från ungdomar till elit, veteraner och motionärer. Så ganska snart kände jag att jag ville välja ett par istället för en. Även om det innebär dubbelt så mycket jobb. 

Jag har valt att fokusera på både ung/elit och motionär denna gång. Två olika typer av utmaningar, helt enkelt. Nästa steg blir nu att jag ställer fyrtiotusenmiljarder frågor till de jag ska coacha och sedan rullar det vidare. Om de inte själva vill så kommer jag inte berätta något om hur det går eller ens vilka de är. Hoppas ni har förståelse detta och det tror jag nog att ni har.

Men innan jag går vidare så ska jag svara alla som hört av sig, har hunnit en liten bit redan...!

För egen del så hade jag ju tänkt köra Vårcupen idag, men eftersom tävlingen pågår nu och jag sitter hemma och bloggar så förstår ni kanske att det inte blev av för egen del. Det som hindrar denna gång är livet och det kan ju vara väldigt svårt att planera. 

Det får bli kvällspass på testcykeln istället för träningstävling i MTB. Sånt kan ju också vara....kul.

Nu är det nära

Hejsan!

Jag blir hemma med Frida även idag då man på dagis har en 48-timmarsregel gällande magsjuka och Frida nu varit frisk i ett dygn så har hon ett dygn med friskhet kvar innan dagis blir aktuellt. Så, imorgon är det dags att gå tillbaka till dagis/skola/jobb om ingen blir sjuk igen...
Här kan man va'!

Igår hade jag en magsårseftermiddag där allt liksom gick i ett och jag körde fram och tillbaka i denna stad för att hämta, skjutsa och lämna barn. Därefter var det dags att hämta Filip efter halva hans avslutande innebandyträning och åka till Leksand för att se Leksand-MoDo. Insåg precis när vi skulle åka att biljetterna låg kvar på kontoret. Vilket var åt fel håll givetvis och gav oss runt 20 minuter extra körtid på ett redan för tight schema.

Nåväl, vi kom dit och vi fick se Leksand förlora stort mot MoDo, igen. Jag tycker dock inte att 4-0 speglar matchen utan Leksand var faktiskt bra i period 2 och 3. Det finns hopp! Nu gäller det nästan att plocka upp den där Mora-matchen i huvudet igen. Nästa match lär man gå in för att bara köra och försöka producera mål. 0-9 på två matcher är inte bra, nollan måste spräckas!
Desperata lägen kräver desperata metoder...

När vi skulle hem från Leksand så fick vi sitta i bilen och köa i typ 35 minuter för att komma därifrån. Jösses alltså, så länge har vi nog aldrig behövt köa där. Vanligtvis så sitter vi nära utgången och är snabba därifrån. Dessutom så är det väl inte över 7000 åskådare på alla matcher heller...

Nåväl. Vi kom hem efter tio på kvällen, så ungarna fick hoppa direkt i säng och vi tackade farmor för att hon vaktat Frida så vi andra kunde se på hockey.

När hemmet lugnat ner sig så engagerade jag mig i nästa sortering av coach-mejlen. Lyckades kämpa ner det hela från 35 till elva stycken innan jag till slut la mig. Kände att det var dags för ett brejk och att jag behövde "sova på saken". Då hade jag spenderat över två timmar på uppgiften.
Till den första gallringen så hade jag funderat lite på vilken typ av saker jag INTE ville ha hos någon jag ska coacha. Nu i det här steget så hade jag försökt bestämma vad jag verkligen ville ha istället. Sedan finns det ju väldigt många som jag mer eller mindre tvingas välja bort. Eller ja, alla som jag inte väljer tvingas jag ju faktiskt att välja bort. Men nu är det liksom sådana som jag lika gärna kunde ha valt. Så nu är det betydligt svårare.

Men idag ska det ske, jag kan nämligen inte ha elva personer att coacha just nu och idag lär jag ha bestämt mig. Så nu kör jag barnen till skolan och i eftermiddag är jag klar. Lär ju svara på allas mejl också, bara det lär ju ta sin lilla tid.

Nu kör vi onsdag!

2016-03-22

Pust!

Bättre än inget! Fick igår ett MMS med tips om att vörtbröd utan russin fanns i stan. Idag köpte jag mig en limpa. Hoppas dom snart kommer med russin också... Passar ju perfekt då jag åt upp sista julvörten igår.

Tänkte väl egentligen bara berätta att jag nu gjort en första gallring av alla mejl rörande coachning. Passade på när Frida sov (borde kanske ha sovit själv också, men...). Det tog mig 1½ timme bara att skumma igenom och sortera alla mejl! Nu är det gjort i alla fall och jag är ett steg närmre. Totalt blev det 95 personer som hörde av sig, just nu har jag sorterat bort 60 av dom så 35 återstår för närmare granskning. Har inte mejlat någon ännu, tänkte granska de 35 lite närmre först. Men nu har Frida vaknat så jag pausar det arbetet till senare idag. Ronya är i Stockholm så jag har fyra barn och deras liv att ta hand om också, det finns annat än mejl här i livet.

Många som hört av sig har också familjer och behöver ständigt prioritera sin tid. En hel del inspirerande livsresor som gjorts, som påbörjats eller som nu ska påbörjas har jag fått ta del av också. Jättekul att få en inblick i detta och härligt att se att så många vill utveckla sin cykelåkning. Några yngre förmågor som vill bli duktiga elitåkare har också hört av sig. Några av de som hört av sig har faktiskt precis börjat cykla, så det finns verkligen alla möjliga typer av cyklister att kika närmre på. Det blir verkligen inte lätt detta!

Lite korta siffror:
95 personer

14 år var yngst
56 år var äldst

11 damer
84 herrar

2 från Norge
1 från Finland
1 från Ryssland

6x4 min och magsjuka


Tjenare!

Igår passade jag på att köra fyraminutersintervaller under hempendlingen. Bilderna ovan visar före och efter. Svinjobbigt var det, lite småfuktigt och småkallt också. Tur att jag tog i så mycket att jag blev varm. Lätt vecka innebär inte alltid lätt träning för min del, utan mest att det blir mer återhämtning/vila under veckan.

Imorgon körs Vårcupen här i Falun. Perfekt tillfälle att utmana mig själv mot andra och bli lite trött. Tyvärr kom ett par centimeter snö under kvällen/natten, men förhoppningsvis så hinner det försvinna.

På fredag kör jag kompiskampen har jag tänkt, nu ska det sista pressas ut! Lätt vecka, men med hårda moment.

Igår kväll så blev Frida magsjuk. Stackars liten. Så jag stannar hemma och VAB:ar idag (vård av barn:ar, för er som inte vet vad det betyder).

Gårdagens intervallpendling. För er som granskar pulskurvan så kan vi väl konstatera tillsammans att det är dags för nytt batteri till pulsbandet:

2016-03-21

Dubbdäck och Emma Johansson


Godmorgon solstrålar!

Sådär mycket sov jag i snitt förra veckan. Målet med sju timmar var snubblande nära. Det står visserligen 7:10, men som ni ser under så var jag vaken 12 minuter per natt också. 6:58 är ändå inte illa pinkat och jag har verkligen blivit bättre på att sova mer.


Idag var jag glad att jag i lördags "inte hade tid" att byta bort dubbdäcken. Det var annars något som jag sa under distanspasset att jag skulle göra när jag kom hem. Men så drog ju stora tjejerna på bio så jag fick spendera ett par timmar med Frida och sedan var liksom kvällskarusellen igång. Så däckbytet nedprioriterades och blev inte av.

Igår kväll regnade det, i natt var det minusgrader så det var väl ändå en himla tur att dom där dubbdäcken satt kvar på cykeln i morse, eftersom allt var fruset.


-----

Emma Johansson fortsätter att visa att hon är en klassåkare. I helgen rullade damernas world tour vidare med Trofeo Alfredo Binda. Här kan ni se ett sammandrag från tävlingen:

2016-03-20

Ansöker härmed om dispens


Alltså när jag bestämde mig för att coacha någon frivillig så skrev jag följande:
"Förhoppningsvis så är det någon som hör av sig innan veckan är slut, för då stänger jag "anmälan" (20:e mars kl.23.59). Därefter har jag förhoppningsvis en kandidat. Om flera hör av sig så får du ett svar under måndagen (21:a mars) angående om du blev utvald denna gång eller ej."

Nu ska jag vara riktigt ärlig med er (som jag alltid brukar vara!), jag trodde faktiskt att jag skulle få in fler än en intresserad. Ni är ju ändå en ganska stor skara som läser denna blogg varje dag så några borde ju vara intresserade, även om jag inte har coachat någon tidigare. Jag tänkte nog att det kunde bli ett tiotal.
Nu när deadline närmar sig för "ansökan" så har åttioåtta (88!) personer hört av sig om coachningen och det är anledningen till att jag ansöker om dispens hos er. Jag kommer nämligen inte att fixa att gå igenom alla mejl, välja ut någon kandidat och svara alla under morgondagen. Hoppas att ni har överseende med detta.

När det började rasa in mejl tidigare i veckan så insåg jag också vilket unikt tillfälle jag får i och med detta. Andra som jobbar som coacher/tränare får ju bara träna de som hör av sig och vill betala för tjänsten. Man lär väl ta dom kunder man får, helt enkelt.
Jag får nu faktiskt välja fritt vem jag vill jobba med, bland 88 kandidater. Det känns verkligen som ett privilegium detta och jag hoppas kunna ta till vara på det på bästa vis.

Så, jag hör troligtvis inte av mig imorgon.
Kanske.
Men troligtvis inte.
Mer troligt är det nog att jag hör av mig under tisdagen, eller senast på onsdag.

5 miljoner sidvisningar och lite tjat

Historisk dag för bloggen igår då den nådde fem miljoner (5000000!) sidvisningar sedan starten. Det betyder alltså att fem miljoner gånger så har någon sida på min blogg visats på någon skärm någonstans i världen.

Jag vill passa på att påminna er om ett par saker också. Nämligen:

1. Om du vill bli coachad, gratis, av mig i ett halvår så läs mer här: http://oijer.blogspot.se/2016/03/vill-du-bli-coachad-av-mig.html
Sista chansen att skicka in din intresseanmälan idag, så om du har funderat hela veckan så är det dags att bara göra nu.

2. Om du vill sponsra mig via Swish (0739504919) och få ditt namn på mina hjul från endast 100:-, läs då mer här:

Vill du sponsra mig?! Om du vill vara med och synas på mina MTB-tävlingshjul i sommar så gäller följande:Alla som...
Publicerat av Henrik Öijer den 29 februari 2016

Just nu befinner sig Ebbah och jag i Leksand där hon ska möta Borlänge, Hedemora och just Leksand i tre intensiva innebandymatcher.

Så nu ska jag fokusera på planen, vi hörs lite senare idag!

2016-03-19

Distans med årets första stigcykling


Alltså. Först blev jag slaktad på asfalt i 3:50 med sällskap av Linus och Erik. Erik Åkesson ständigt i dragposition, sjuk man det där å. Han satt alltså längst fram hela rundan. Varenda meter. Linus och jag turades om att sitta bredvid.
En sjuk grej är ju att grabbarna är ungefär hälften så gamla som mig och när de var typ nyfödda så körde jag min första cykeltävling?! Jag har alltså cyklat hela deras liv. Kände mig rätt gammal när jag insåg det.

När vi sa hejdå så körde jag upp på Jungfruberget och gjorde stigcyklarpremiär. Det blev ungefär trekvart på stigarna där. Eftersom det var första skogspasset, jag var helt slaktad och dessutom hade riviga dubbdäck så var väl känslan sådär. Ändå kul med stigcykling igen och jag kommer ju vara så sjukt mycket bättre förberedd för dom första tävlingarna i år än jag var i fjol. Då körde jag ju i princip cross fram till slutet av april och nu har jag bara kört MTB ute. Det blev inte mycket tid i skogen innan första loppen i fjol, tänkte göra det bättre i år.

När jag kom hem så var Filip hos en kompis, de stora tjejerna drog på bio och Frida hade precis somnat. Så jag fick kolla på Milano-Sanremo i lugn och ro. Frida sov faktiskt i över två timmar så jag hann se hela loppet och hon vaknade när övriga tjejer kom hem igen. Rätt skönt för mig ändå, sådär direkt efter ett slaktpass.

Så här gick dagens runda: